Minnen från 2015

Då bäddade jag sängen med linne från Merci. Kan gissa att semlan kom från mitt favoritbageri, det franska.

Jag älskade det gamla, knarriga med vår lägenhet och vi fick in ett print med fransk text till butiken. Klänningen var en favorit men den har jag sålt för länge sen.

Vi åkte till Paris för att hitta nytt fint på Maison & Objet.

Jag älskade också mitt sovrum och de mörka nischerna.

Vi fotade en dag på Hotell Pigalle.

Och Eduards väskor hemma hos min vän Annacate.

Dessa väskor är fortfarande min favorit och jag använder mina svarta varje dag.

All tid med barnen. Så underbart små, kämpigt att vara själv emellanåt men också fint att skapa helt egna band, rutiner och stunder. Det var mycket tyll, mjuka filtar och madrasser på golvet då.

En birdview som påminner väldigt mycket om nu faktiskt. Sminkväskan och handväskan är samma som nu. Jag dukar fortfarande middag med nordic sea. Kaffet är starkt och mobil, läppstift och handkräm följer alltid med mig även om dofter och nyanser skiftar.

Här byggde vi en teater och jag minns att jag var så himla ledsen och orolig inuti.

Då hade jag fönster i badrummet. Saknar det.

Vi fotade produkter i Palmhuset.

Och blommiga tallrikar från Holland i mitt vardagsrum. Minisemlor, det ska jag nog baka igen vår.

Vi åt ofta på golvet i vardagsrummet på helgerna. Pannkakor, kjolar och trassligt hår.

Jag fick ett mail om att vi inte fick bo kvar och jag sörjde de vackra plankgolven, kakelugnarna, stuckaturen. Men egentligen bara själva otryggheten i att inte ha ett hem. Minns att jag grät över datorn, över ordrar som packades, över Sofias axel. Som om all trygghet i världen tagits i från mig. Oron att inte kunna ge barnen. just. det.

Fotade Sandbergrullar i Paris.

Köpte en stol av någon på Blocket.

Klädde barnen i kläder från Petit Bateau och älskad dem galet mycket, mitt allt.

Sen landade vi här.

Om det är något jag har inom mig så är det tron på att jag ska lösa det som precis håller på att rämna. Någonstans hittar jag alltid kraften och modet, kanske för att jag alltid har löst det.

Så himla fint också att vi fortsatte i mina barndomscirklar. I huset vi bor i ligger också Göteborgs gamla skivbutik Bengans, som min pappa alltid ville besöka när vi var på semester i Göteborg när jag var liten. Nu är de kvarteren mina.

Stjärnmagnolian blommade utanför mitt nya köksfönster och ett nytt hopp i bröstet väcktes.

Ett nytt vardagsrum att klä med tavlor och personlighet. Jag skickade kartor runtom i Sverige i maffiga formatet 70×100 (finns några kvar om du vill köpa).

Fyllde 36 och dukade upp ostar och bubbel, och började för första gången fantisera om att träffa någon ny person att förälska mig i.

(tänk om jag hade fattat då hur lyxigt det var att bara vara 36 förresten)

Fotade franskt porslin och glas från Skrufs glasbruk i en park när syrenerna blommade.

Plockade in lupiner i köket.

Bäddade med grönt linne i mitt nya sovrum.

Dukade frukost i fönstret.

Träffade en man som skämde bort mig med världens godaste matlådor och livets mest utmanande diskussioner.

Saknar både bordet och stolarna som är sålda för längesen.

Hyrde ett litet gulligt hus på Brännö (det till vänster) och spenderade en av sommarveckorna där med barnen. Roligt men tufft. De var 3 och 5 år och det var mest regn och rusk och mycket trots samt två km till affären..

Målade Kiosken grön och fick besök av annacate.

Satt i fönstret om kvällarna och skrev läste tänkte. Saknar även denna klänning  som också har sålts vidare till någon annan.

Oktober i vardagsrummet med nyduschade barn.

Lillasyster fyllde tre år! Hon som i år ska fylla åtta. Julklapparna i december och sen var det första året efter separationen slut.

12 reaktioner till “Minnen från 2015

  1. Så fina minnen! 🍀Blir varm i hjärtat av att läsa det du skriver.
    Jag har också fått med mig tanken om att ”Allt löser sig – det har det ju alltid gjort förut!”. Fast inte oroar man sig mindre för det…😬
    Men på ett eller annat sätt, så ordnar ju sig det mesta till slut.

    1. nej precis, oroar mig gör jag ju ändå, fast innerst inne finns samtidigt känslan att det kommer gå, på något sätt. Kram! och tack för fina ord ❤

  2. Så fint inlägg Nanna ♥️ Blir alldeles varm inombords när jag tänker på hur länge vi känt varandra. 36 år kändes ju som nyss, likaså när vi som 17-åringar åkte till Chicago tillsammans. Så glad över dig min vän!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s