Tankar en morgon

Igår kröp jag och lillasyster ner i min säng, tätt ihop, vickade på hennes lösa framtand och läste Jordgubbsbarnen medan regnet smattrade mot rutan. En egen kväll med henne, så värdefullt. Samtalen vid middagsbordet, odelad uppmärksamhet, hinna lyssna klart.

Efter att ha lämnat henne på skolan nu på morgonen gick jag långsamt hem och gjorde morgonens första kaffe med p1 i bakgrunden. Min uppmärksamhet fastnade i ett inslag som handlade om att norska barn inte får mat i skolan utan har med sig ett eget så kallat matpacke. Tänkte på hur bra vi har det i Sverige som har gratis skolmat till våra barn, både ur en stressynvinkel för föräldrar, men framför allt för att ge alla barn samma möjlighet. Norges nuvarande stadsminister menar att de tre procent föräldrar som inte packar med mat till sina barn, de får man fokusera extra på för att hitta en lösning. Men det kommer alltid finnas familjer som inte har råd, inte har förmåga att planera och leva upp till ett sådant krav, och det är främst barnen som får lida för det. Blir så ledsen och upprörd när jag tänker på hur olika förutsättningar barnen har och hur det påverkar dem.

Igår fick jag tillbaka min essä som var en del av sluttentan i min sommarkurs Nobelpriset, Svenska akademien och kvinnorna. Blev otroligt glad över fint omdöme från min lärare, och om intresse finns tänkte jag att ni skulle få läsa. Den handlar om kvinnors begränsningar att ta plats i kulturlivet, inom och genom Svenska akademien. Tycker själv att det är ett oerhört intressant och upprörande ämne som alla borde få mer kunskap kring. Räck upp handen om du är intresserad, jag behöver lite extra pepp och mod för att publicera en akademisk text här.