Januari känns på huden

Det är fredag och jag vet inte om jag ska skriva om känslan efter att ha lämnat barnen för en vecka, om blombuketten, min nya byxdress eller hur januari känns på huden.

Efter två dagar spretar blommorna precis som jag tycker om. Inte så där stelt och opersonligt som det alltid ter sig från början. Jag messade pappan om hennes lösa tand och att storebrors ryggsäck hänger på en ny plats. Och om byxorna och blusen skäms jag nästan för att skriva, en av mina dyraste investeringar, men jag vill berätta för dig att jag sålde ett vitrinskåp och säkert tio plagg för att jag kände så starkt att den var min. Älskar den både till klackar, barfota och sneakers. Nedstoppad eller löst utanpå, med stickad tröja över eller utan.

Januari känns så tydligt på min hud. I tisdags vaknade jag av ett helt annat ljus, sol som skapade glitter på vattnet utanför, hög iskall luft full av hopp. Så märkligt hur någonting kan förändras så tydligt, få en helt ny form, med bara en natt emellan. Ett före och ett efter. Ännu ett år bakom, och ett alldeles nytt framför. En väg att följa, ut ur höstens vacuum.

Sakta men säkert tar jag mig ut ur dimman som utmattningen inneburit, jag är inte tillbaka ännu, men tar små steg i rätt riktning. Kan sova en natt utan att vakna upp av ett hjärta som håller på att banka sig ut ur bröstet, följt av åtskilliga sömnlösa timmar, destruktiva tankar i vargtimmen och en obeskrivlig trötthet  resten av dygnets alla timmar. Oförmåga att sålla och se vad som behöver göras, saker som tappas och spills utan att du ens förstår hur det gick till, sms som förblir obesvarade, mail som glöms i inkorgen och en gråt utan stopp. Du som vet, vet.

Kreativitet, stabilitet och frihet är mina ledord för 2019. Mod, fokus och beslutsamhet kommer att krävas för att nå dit. Kanske låter det väldigt luddigt för dig. Inte för mig.  Jag vet precis vad jag ska göra och i vilken ordning. Vill inte dela med mig riktigt ännu, men snart, snart.

Nu fick du lite av allt ändå. Så svårt att hålla tillbaka…

Önskar dig en fin fin fin fredag ❤

13 reaktioner till “Januari känns på huden

  1. Jag vet. Gråter lite när jag läser din text.
    Och finner tröst i att jag inte är ensam om dom känslorna som du beskriver. Känner igen mig så väl.
    Blir glad över att läsa att du känner att du är på väg åt rätt håll! Ha en fin helg/ Lotta
    Ps Så himla snygg byxdress!

  2. Jag vet också. Denna berg- och dalbana av känslor och bristande energi som gör en så overkligt trött. Det håglösa gör en så deppig och det är så lätt att tappa tron på sig själv. Jag försöker tänka att det bara är tiden som läker. Svårt att inse och acceptera dock… Sen måste man vara snäll mot sig själv. Bra att ge sig själv en present då och då ( så väldigt fint set!), ta promenader i skogen och klappa sig själv på axeln och fokusera på det man klarar istället för det som inte fungerar. Kram❤️

  3. Hög igenkänning på din text. Har också varit där. Men det blir bättre. Det bästa ligger framför dig. Och du är smashing i din dress. Bra val! Kram!

  4. Känner med dig och känner igen… Den nattliga ångesten i vargtimman, gråten, nedstämdheten och känslan av att vilja fly sin kropp och alla virvlande tankar… Skönt att du verkar vara på väg uppåt igen. Sju år sedan jag mådde som sämst och jag har läkt bra och blir numera bara påmind i perioder när jag utsätter mig för mycket stress och press. Önskar dig en ljusare vår och att du får må bra. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s