Hösten kom

Jag börjar med att ursäkta mig igen trots att jag kanske borde låta bli. Tiden rusar och snart har en vecka passerat utan att jag riktigt förstod hur. Jag har flängt mellan parkour, fäktning och dans. Anställningsjobbat, planerat tre kommande kampanjsamarbeten, varit sjuk och börjat med antideppressiva igen för att plana ut de hormonella dipparna.

Veckan har ändå varit varm och kärleksfull, som om även barnen känt av klimatet och det politiska läget. Vi har somnat tätt ihop, skrattat mer och tjafsat mindre om onödigheter. Nu är dessutom hösten här på riktigt och jag njuter av klänning + tjocktröja, en kombination jag älskar.

Idag berättade en kollega hur mycket hon tycker om mig och gav mig en lång kram, sådant som man ju bli fantastiskt glad av och borde göra mot andra oftare, tänker jag. Försökte ta till mig och föra det vidare under dagen. Imorgon tänker jag möta mina kollegor i röd klänning, gula sneakers och öppet sinne.

Imorgon innebär också att krama barnen hejdå innan vuxenhelgen börjar. Längtar efter  tystnaden  och lugnet i stugan i bokskogarna och tänker mig en kväll med vin och samtal framför brasan till långt in på natten tillsammans med honom. Svampexkursion och en vacker spelning väntar också.

Önskar dig en fin helg nu