Om vad jag ville berätta.

Nanna van Berlekom-mood Dagarna rusar förbi och jag skulle ju berätta att jag var med i Göteborgspostens Två dagar där jag delar med mig av mina tankar kring hur man skapar ett personligt hem och hur man litar på sin egen stil. Om du har e-varianten av tidningen finns den kvar på nätet. Så många oväntade människor som berättat att dom tyckte mycket om artikeln, så glad över det.Nanna van Berlekom-mood2-2 Och jag skulle berätta om hur jag inte kunde hålla tillbaka tårarna en kväll när jag nattade henne hemma hos pappan. Så närvarande och varm i min famn. Blommorna är suddiga men vad gör det när hon är alldeles glasklar.

”Jag älskar dig mest i hela universum mamma, i alla fall mer än alla jag inte känner ” Och jag drabbades av den där känslan av otröstlig gråt som måste ut. För att vi inte alltid är tillsammans.Nanna van Berlekom-mood3Och jag skulle berätta att jag fick det finaste lilla paketet på posten, ett Tack från Sandberg med vackra ord, te och choklad omslutna av organisk blodfläder. Så fint eller hur? Och höstanemonerna som jag plockade med mig från någons trädgård en natt på väg hem, en sång han spelade och en tanke som slog mig sen.Nanna van Berlekom-mood2Och jag skulle berätta om känslan när jag sprang en mil i mörkret i mina kvarter. Ett midnattslopp som började i ett mjukt sommarregn och slutade med ett stort spöregn. På 56 minuter klarade jag det och efteråt kände jag mig så stark. Som om jag skulle kunna klara vad som helst.

Det är så mycket jag skulle vilja berätta för dig och gränsen mellan vad jag kan och vad jag vill är hårfin.

8 reaktioner till “Om vad jag ville berätta.

  1. Känner mig dig, känner mig ofta likadant. Du hade rätt när du sa till mig en gång att man aldrig vänjer sig till att inte ha dem hela tiden. Stor kram

  2. Åå, jag rös över hela kroppen nu när jag läste detta och sitter tårögd på ett kafé. Du bjuder verkligen på den finaste av bloggar. Så fantastiskt!

  3. Du har den finaste av bloggar! Ditt sätt att uttrycka dig tillsammans med dina bilder – så nära, så känsligt, ibland lite sorgligt men så äkta och bara fint.

    Sofia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s