Här på ön upplever vi vädrets skiftningar från alla håll. Idag har det stormat och spöregnat och spruckit upp med solstrålar där emellan. Och jag har nog känt mig ungefär som vädret i mina sinnen. Jag har skrattat och gråtit, skrattat och gråtit och där emellan andats djupt och försökt göra allting långsamt. En sådan dag då alla känslor ligger sköra på utsidan, Du vet, så när mina föräldrar kom vällde dom fram. Men det blir ju alltid bättre. Efteråt.
Den här platsen är nog den skönaste i hela huset. Just där vill man ligga och bara vara.
Och det här är ungefär vad jag försöker lära mig. Är det någon som kan yogapositionen Salamba Sirsasana – huvudstående? Någon som inte har hållit på med yoga i flera år, men som ändå klarar att komma upp utan en vägg som stöd? 
Jag tänker att jag skulle må väldigt bra av att vända upp och ner på mig själv ibland. Låta tankarna byta håll och hela kroppen ändra riktning.
På övervåningen ligger dom två skatterna och sover nu, det viner utanför fönstren och jag lyssnar på Blanche och dricker rosé. Tänk att så bra låtar kan få plats i Eurovision. Tänk att det redan är slutet av Juni. Och tänk vad påverkad man kan bli av en människas närvaro och frånvaro.
Hoppas du får ett fint slut på Juni.
nanna, jag kan huvudstående. det kan du också lära dig! jag kanske kan hjälpa dig.. jag anar att vi är lite lika och då tror jag att huvudstående kan vara vackert för dig. det är det för mig. kram fina!
Åh tack fina Emma vilken pepp! Vill gärna träffa dig snart och prata om livet också ❤