Jag tänkte på alla era fina kommentarer från igår, och mitt behov att fota frukostar, när jag ryckte med mig några kvistar på vägen hem från förskolan. Och då gick det upp för mig att det så klart är lugnet jag är ute efter. När jag får arrangera blommor och porslin och fånga det med kameran blir det en kreativ och långsam start. Men visst springer jag lika ofta till spårvagnen med en macka i handen, mitt i farten och på väg till något möte, men dom dagarna blir aldrig dom bästa.
Dom små gula, plockade av barnen, måste vara dom allra finaste på sitt eget vis.
Så dom här stunderna är viktiga för mig. För att jag ska få ihop livet med barn och företag, webshopen och allt annat. Blommor är nog faktiskt alltid min bästa terapi när jag tänker efter…
Min egenplockade bukett fylldes på under eftermiddagen med pioner och annat, och jag fick en tidig födelsedagspresent av mina föräldrar. Önskar jag kunde dela med mig av dofterna i denna bild. Mina favoriter helt klart!
Just beautiful images. The lilacs are out here in northern Vermont as well and with our bedroom window opened last night we could smell them as we went to sleep.
Thank you so much Tonya ❤
Din blogg är så himla fin, varenda uppdatering uppskattas och inspirerar på sitt alldeles egna sätt ska du veta! Kramar på dig!
åh tack Anna, vilken fin kommentar. Det gör mig så glad att höra! stor kram
Varmaste grattishälsingarna till dig fina Nanna!
De där fotostunderna vid frukosten eller när man arrangerar blommorna skänker mig lugn också.
Kram
Tack fina du! Ja jag kan tänka mig att du är lite som jag där… älskar dina bilder av det slaget. Kramar