Hon i sovrummet.

Jonna1

Jonna2

Jonna3

Jag fångade henne där på morgonen och hann inte bry mig om några inställningar på kameran utan tryckte bara av ett gäng. Precis som det ska vara med nappar och skrynkliga lakan, kaninen och Alfons. Du lilla vän med det trassliga håret. Det känns så konstigt att du inte ligger i min säng när jag strax går och lägger mig.

15 reaktioner till “Hon i sovrummet.

  1. Så tråkigt med relationer som inte håller, speciellt när det finns barn med i bilden.
    Förstår dock inte riktigt hur man tänkte när man skaffade barnen, var man inte mer säker på sin relation?
    Vet att man kan växa ifrån varandra och utvecklas åt olika håll men hur hann ni det i så fall, era barn är ju ytte pytte små?
    Jag tycker det är så jäkla taskigt mot barnen bara….det är mindre synd om de vuxna!

    1. Dina ord svider så klart till och jag måste svara dig med att du faktiskt inte har en aning om vad vi har gått igenom det senaste året eller hur vår relation har utvecklats. Två år är en mycket kort tid å ena sidan, men kan också innefatta så mycket.

      Detta är allt annat än ett lättvindigt beslut och jag har vridit och vänt på det dygnet runt miljoner gånger och landat i samma svar: vi MÅSTE hålla ihop för barnens skull. Men tillslut fanns det inget annat sätt och jag tycker inte att barnen förtjänar en uppväxt där det är tyst, tomt och föräldrar som inte längre älskar varandra. Jag tänker att när dom blivit tonåringar och vuxit upp så i den kalla miljön, som jag tror hade varit skadligare för dem: ska jag då svara dem med att det var för deras skull som vi höll ihop. Det känns inte heller rätt at lägga det ansvaret på dem.

      Då tror jag att barnen mår så mycket bättre av att ha två föräldrar som älskar dem över allt annat. Vi samarbetar kring allt, träffas ofta ihop, hjälper varandra på alla sätt vi kan, kommunicerar varenda dag och jag tror faktiskt att barnen känner ett nytt lugn kring oss föräldrar, även om det har varit stora omställningar med flytt osv.

      Att det blivit på det här sättet för oss känns som mitt livs misslyckande samtidigt som det i det läget vi befann oss var det mest rätta. För det är klart att vi båda hade en annan bild och en annan önskan när vi fick våra efterlängtade barn.

      1. Nanna – så starkt av dig dela med dig av saknaden och sorgen här. Du hjälper dessutom andra genom att sätta ord på de känslorna. Fortsatt vara du och lägg inte energi på en sån där ignorant kommentar!

      2. Det absolut värsta man kan göra för sina barn är väl att hålla ihop för dem. Tänk vilket samvete man då lägger på deras små axlar.

    2. Det känns extremt okänsligt och enkelspårigt att på detta sätta döma någon. Vet du vad som är taskigt mot barnen. Det är när föräldrar håller ihop ”för barnens skull”. Precis så gjorde mina föräldrar och jag vet att jag hade mått mycket bättre idag om mina föräldrar hade separerat oavsett ålder men hellre tidigt än senare. Vad är det som är taskigt mot barnen? Att ha två föräldrar som ger dom trygghet och älskar dom fast inte lever under samma tak. Tror du att det är bättre att hålla ihop tills barnen blir några år äldre eller kanske tills dom flyttar hemifrån själva? Personligen tror jag att det påverkar barnen mer. Det enda som är jäkligt taskigt, det är att skriva en sådan här kommentar utan att ha någon som helst bakgrundsfakta.

    3. Vad håller du på med Nova? Sparka på någon som redan ligger är bland det fulaste man kan göra och detta var ta mig sjutton så lågt så jag vet inte. skäms på dig.

      1. Nanna, dina ord och dina bilder är så ärliga och fulla av känslor, som du. Rakt in i hjärtat. Och Nova, en sån generaliserande, dömande och fullständigt meningslös kommentar.

    4. Nanna, hoppas du inte tar för illa vid dig av kommentaren du fick ovan.. Förstår om det svider men de flesta av oss förstår fullständigt att ett beslut att separera inte är något man fattar lättvindigt. (Å jag håller helt med dig i ditt resonemang kring att separera vs stanna i en ”dålig” relation, fastän jag tycker att det är synd att du ska behöva förklara ert beslut här..) Finns tyvärr alltid personer som har bristande förståelse och empati för andra. Hoppas du har många omkring dig som är det motsatta. Kram till dig!

    5. @Nova. Saker och ting kan förändras ganska fort. Och man ska vara försiktigt med att döma andra när man inte har hela historien tycker jag.
      Att separera är inget lätt beslut! Mina föräldrar separerade när jag var 10, höll ihop för barnens skull. De borde separerat mycket tidigare!

  2. Nanna, dina bilder och ord är så fulla av närvaro, känslor och ärlighet, som du. Känns i hjärtat varje gång. Och Nova, en sån generaliserande, dömande och helt meningslös kommentar.

  3. så lätt att döma andra …
    tack för en mycket fin blogg Nanna! är själv mamma till två och det gör ont att läsa om din sorg och saknad. ska aldrig mer klaga på att det är trångt i sängen

  4. Snart är din lilla vän med trassliga håret och hennes bror med de ömsinta orden hos dig igen! Önskar dig all lindring, värme och glädje i dagar av sorg och saknad.

  5. Hej, det kändes hemskt att läsa Novas hjärtlösa kommentar. Jag har följt din blogg i två år Nanna och du verkar vara fantastisk och väldigt kärleksfull person (och jättevacker blogg). Självklart är det du och ingen annan som vet vad som är bäst för din familj. Håller helt med dig att barn mår bäst med föräldrar som älskar dem på varsitt håll än i en relation som inte fungerar. Tycker du är jättestarkt att du delar med dig med det du går igenom, hoppas det lättar för dig snart. Kramar

  6. Här skulle jag precis gå in och fråga varifrån den vackra vackra kudden kom, och så ser jag alla dessa kommentarer kring en skiljsmässa. Så sorgligt. Och så är en av dem så tråkig och så dömande. Jag vill bara säga heja för ditt mod att fatta ett så jobbigt beslut. Heja! Och grattis till en vacker kudde!

  7. Hårda mot någon som redan ligger…orättvist att skriva så? Vill försvara min vän.Man planerar absolut inte att skiljas då man träffas.Jag är skilsmässobarn men är inte bitter.Mina föräldrar var unga och gjorde så gott dom kunde.Nanna som du skriver är ni vänner, ses ofta och är så klart ledsna över att kärleken försvann.Ni tar ansvar för ert beslut. Finns ju dom som inte gör det och hatar varandra.Stackars barnen.Vi är inte mer än människor och gör så gott vi kan. Heja er för ert mod och stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s